WolfY om USA jämfört med Sverige: "USA är på ett sätt lättare"

Party Astronauts förlorade idag mot superlaget Falcons efter en otroligt jämn sista karta. Kartan slutar med smalaste möjliga marginal efter tre förlängningar och amerikanerna får åka hem på sista plats i sin grupp.

Vi pratade med Adam "WolfY" Andersson efter förlusten. Han berättar om den tuffa matchen, tiden i amerikanska lag och drömmen om att vinna en amerikansk Major.

Tuff match, jämn match. Hur känns det att spela en sån här match mot Falcons just?

Ja, det känns ju bra på det sättet att det är sådana spelare man har tittat upp till. Jag menar, alla vet vilka de är och första matchen var det slakt, vi var lite nerviga och sådant. Sen efter den kartan så kände vi bara att vi har ingenting att förlora, liksom, och det var kul att vi kunde ta det till overtime. Men vi borde vunnit kartan, tycker jag, vi hade den 100% men så är det bara ibland.

Vad är det du tycker brister just på Nuke, där det ändå är tre förlängningar?

Ska jag vara ärlig så tycker jag att kartan är på mig. Otur som det är så blev jag sjuk in i eventet med den här serien så jag kände... den här 1v1:en mot SunPayus, liksom, en ute-runda när det var grejer som var bara misstag som jag kände själv att det var lite på mig alltså. Sen såklart så förlorar man som ett lag, vinner som ett lag. Men jag kände mig bara helt disconnected i hjärnan idag och det var tråkigt. Men annars tycker jag att vi gjorde det bra, verkligen.

Du har spelat i Party Astronauts i ungefär ett halvår. Hur trivs du i laget och hur ser du på framtiden och så?

Jag gillar laget väldigt mycket. Jag menar, i USA är det svårt. Mentaliteten är annorlunda jämfört med i Europa och när jag var i USA först, efter M80, då tycker jag att Party Astronauts har en bra kultur. Just för framtiden, jag menar, mitt mål personligen är att ta mig till en Major med ett amerikanskt lag. Jag vet inte varför, men det är så jag ser det just nu, jag vill liksom ta mig till Major:n men just med ett amerikanskt lag bara för man har sådan "American Pride" när man är född där. Men än så länge så är det bra. Vi har haft otur med roster changes, vi har ingen orga, inga pengar, så det är svårt men vi gör det vi kan. Alla sådana här event är bra erfarenhet och det är kul att kunna vara här och lära sig liksom.

Innan du gick hit så spelade du också i BOSS. När du gjorde bytet minns jag att ni hade invite till EPL. Hur gick tankegångarna där bakom?

Ja, efter M80 så sa jag till BOSS att jag bara var stand-in liksom. Vi lyckades faktiskt kvala till EPL (ESL Pro League, reds. anm.) den säsongen men jag sa det att även om vi kvalar till EPL betyder det inte att jag kommer vara kvar för jag måste känna själv över vad jag tycker, hur långt kan vi verkligen gå, potentialen och så. Jag kände just där med dem att det inte var där för att ta mig så långt som jag vill. Asså, det är svårt i USA för det är inte så många lag, poolen med spelare är liten. Jag skulle säga att det jämförs rätt bra med Sverige på ett sätt, bara att vi har 350 miljoner människor här borta. Men ja, så det var därför jag valde att lämna dem även om vi kvalade till EPL för det kändes inte rätt.

Du har varit på hemmaplan nu, det är visserligen tidigt på en lördagmorgon men hade du lite hemmasupportrar i publiken?

Ja det var en tidig match, så det var tufft. Jag menar, det var fredag igår så jag tror många var ute och hade kul. Men jag hade morsan här, en nära vän till mig och hans bror, min lillasyster och sen har jag ju fått träffa alla svenska spelare som man känner igen som man varit borta från ett tag, så det blir kul. Men vi får se hur mycket träff det blir för just nu behöver jag bara sova egentligen.

Det är många som minns när du spelade i Sverige, så vi måste därför fråga – hur kommer det sig att du prioriterar just USA över Sverige?

Det är tufft för jag har egentligen ingen preferens. Eller, jag skulle väl säga lite, men det är klart att det finns många svenska spelare som jag har spelat med och som jag tycker om. Om det hade kommit ett svenskt erbjudande eller funnits något så hade jag ju självklart varit intresserad. Just nu... alltså, jag ska inte säga lättare, men USA är på ett sätt lättare. Du skippar lite den europeiska "run the gauntlet" genom alla öppna kval och allting. Sen så har jag självförtroendet av min europeiska erfarenhet som kan hjälpa amerikanerna att lära sig det som de behöver för att ta steget. Men ja, det är väl därför, sen är det också lite familjesituation. Min far bor där borta så jag vill ju vara med han. Men man gör de uppoffringar man behöver för CS och just nu så bara kör jag lite på det jag känner och det är USA jag känner just nu. Men allting kan ändra sig.

En sista fråga – om du får välja mellan att vinna en Major med en amerikansk femma eller en svensk femma, vad väljer du då?

Den är tuff, för båda hade behövts. Det hade spelat roll vem jag spelar med såklart. Men nej, "NA pride:n" säger ju en amerikansk femma bara för att det bara är en lineup som har gjort det. Jag spelade med RUSH ett tag och han var en av dem, Men samtidigt så var det också länge sedan Sverige har haft någonting och jag älskar båda länder. Jag har vuxit upp här i Sverige så det är tufft. Men jag skulle nog luta mot USA bara för att det hade "made history" liksom.