Hallonkraem: "Handlar Counter-Strike bara om att vinna egentligen?"

Det är en kall lördagskväll. Jag sitter i en rejäl förkylning som det känns som att halva CS-Sverige fick efter Svenska Cupen. På skärmen rullar en video ur serien Fotbollsresan från Sportbladet.

I just detta avsnittet har Erik Niva och hans kompanjon Linn Nordström tagit sig till den tyska staden Bochum. Erik Niva börjar prata på det sättet om som bara Erik Niva kan om hur han älskar deras fotbollslag Vfl Bochum. Han börjar skandera om gruvans betydelse för staden och hela området. Men han pratar även om hur laget faktiskt aldrig vunnit någonting.

Detta Vfl Bochum liger i skrivande stund på tolfteplats i Bundesliga, två placeringar över Köln som ligger på kvalstrecket. Samtidigt har de nästan fullsatt varenda hemmamatch. Och det är nu Erik Niva börjar prata om det ens är så viktigt att vinna.

“Vi pågår, för det är väl det man gör som människa. Det är någonstans det livet går ut på. Vfl Bochum, fotbollsklubben. Det brukar heta att fotboll går ut på att vinna, jag har aldrig någonsin köpt in mig i det. Så kan man väl resonera om man är Real Madrid, men vem fan vill vara Real Madrid”, säger den alltför visa Erika Niva.

De orden satte ord på mycket av det jag tänker kring sport i sin helhet. Visst är det kul att vinna, och det är det som alla vi, som både spelare och fans strävar efter. “I Tyskland är det bara FC Bayern som kan vinna. Är allt annat då utan poäng och menig? Nej tvärtom, fotboll, precis som livet, handlar om att pågå”, fortsätter Niva.

Det är på något detta som har gjort att Ninjas In Pyjamas de senaste åren satt en konstig avsmak hos mig, och säkert hos många fler. De har gjort så många beslut där det enda fokuset är att vinna titlar. Men samtidigt har det inte blivit några titlar.

Detta har lett mig flera gånger till frågan: Är det verkligen värt det?. Är det värt det att släppa på allt som historien har byggt upp bara för att vinna?

Det låter kanske konstigt att ens ställa sig den frågan. Vi har alla fans av ett otroligt tävlingsinriktad spel. Målet är att vinna. Men samtidigt, finns det inte mer? Varför har vi byggt upp en så stark medgångssupporterkultur? Varför är det bara en Majorvinst som är det enda att bry sig om?

Jag kommer dyka tillbaka till fotbollsreferenser, även fast jag inte är världens största fotbollsfan. Jag hejar på Kalmar FF, det logiska valet för en ölänning som har en kalmarit som farsa. Jag var som yngre ofta på matcher och stod med pappa i klacken. Jag sjöng med i ramsorna: “Tråkiga Kalmar, ja vi är tråkiga Kalmar” och “Vi har aldrig vunnit SM-guld, tjalalala, kommer aldrig vinna SM-guld, tjalalalala”.

Men så vann vi faktiskt SM-guld år 2008. Men efter det gick det bara utför. Under min tid i Stockholm fick vi kvala för att hålla oss kvar i Allsvenskan två år på raken. Men slutade jag heja på Kalmar FF för det? Nej mitt supporterskap blev starkare. Även om vinster är det man alltid strävar efter så är det inte det som är det viktigaste, det är kulturen, det är gemenskapen, det är sporten.

Men samtidigt har det alltid varit tråkiga Kalmar. Det har praktiskt taget aldrig varit ett roligt fotbollslag att kolla på. Men det har ändå alltid varit samma lag. Det är det som jag känner har försvunnit de senaste åren i svensk CS.

För att dra en sista fotbollssreferens till ett lag som jag inte ens håller på, Hammarby IF. De är kända för sin supporterkultur. För att vara ett lag som aldrig är riktigt bra. Men det är alltid Bajen, bärs och karneval. Att vara ett fan av Bajen är mer av en livsstil. Jag som nu bor i de södra delarna av Stcokholm fattar att det är mer av en kultur. En identidet.

Och det hade vi tidigare i svensk CS. Vi hade Fnatic med Robin "flusha" Rönnquist och Jesper "JW" Wecksell. De var enda sedan Bucharest 2013 hatade av stora delar av communityn. Detta och stora fuskanklagelser gjorde dem till the bad guys of CS. Något som de senare anammade med att skjuta döda motståndare eller gå för kninvningar när det nästan var helt onödigt.

Samtidigt fanns Ninjas In Pyjamas. De var hela Sveriges lag, enda från starten. Det var egna smaker i NOCCO, hamburgare på McDonalds och en banana split-glass på grund av Adam “friberg” Fribergs otroliga spel som gjorde honom till “The King of Banana”.

Trots att hela det NIP-laget byttes ut så fortsatte dem att vara hela Sveriges lag. Även om de slutade vinna så kollade vi. Det var inte ett dugg samma NIP som tidigare, men det var fortfarande NIP. Det är inte bara att de går internationellt som gör att man blir lite sur. Men de känns inte längre som NIP, de känns inte som hela Sveriges lag.

Den kulturen som finns både hos tråkiga Kalmar och hos det öldrickande Bajen fanns på något sätt också i CS-Sverige. Det fanns både hela Sveriges lag i NIP och det lite mer kaxiga Fnatic. Visst, detta var lag som också vann. Men vi höll fortfarande på dem när dem sen förlorade. Vi slutade hålla på dem när kulturen försvann.

Jag förstår fortfarande att dessa aktiebolag måste gå för vinst på alla sätt och vis. Men jag saknar det gamla, jag saknar den kulturen. Det finns hopp att Sverige kommer tillbaka dit nu. Vi har flera olika lag med olika identiteter där alla kan hitta sina favoriter.

Så för att summera: Handlar Counter-Strike bara om att vinna? Nej. Det är som Erik Niva säger om fotbollen och livet, det handlar om att pågå. Det handlar om att hitta sitt lag, hitta sin kultur, att hitta något som får en att fastna. Vinna är det vi alla strävar mot. Men det är inte allt.