Stor intervju med JW: "Varit en väldig mental resa för mig"
I slutet av 2023 så cementerade Eyeballers sin plats som Sveriges bästa lag. Detta genom sin vinst i Svenska Cupen. Men det var inte bara höjdpunkter under året. De tappade rejält på världsrankingen och ett stort spelarbyte skedde.
För att summera svensklagets år så pratade vi med ingen mindre än Jesper "JW" Wecksell som både är AWP-spelare och vd i Eyeballers.
Ni började 2023 på rank 72 men klättrade snabbt upp för att snabbt falla ner och upp igen. Hur var egentligen första halvan av året för er som lag?
Jag skulle säga att första halvan av året för oss var väldigt knackig, tyvärr så har det varit ett lite genomgående tema för vårat lag sen start att när vi väl hamnar i en svacka så har vi otroligt svårt för att ta oss ur den, något man inte har råd med när det är så competitive som det är och när du kämpar för att hela tiden slå uppåt och bryta dig igenom top 30-40 gränsen.
Peaken där var ju en semifinalplats i Elisa Invatational där ni föll mott före detta Copenhagen Flames och tog er även till 37 på världsrankingen. Kände ni att var något annat som hänt här och att ni var på gång?
Här någonstans så kände vi ju verkligen att det är nu det håller på att lossna. Vi började spela mer avslappnat tillsammans och kände ändå att när vi väl spelade bra CS så spelade vi riktigt bra CS, sen kom tyvärr en svacka igen.
Sen kom sommarpausen, lite turneringar spelades efter men sen kom stora nyheten. flusha valde att lägga ner spelkarriären. Var ni redo på det här beslutet?
Laget i sig var nog kanske inte jätteförvånade att en förändring gjordes. I slutändan så är det en sport och hur mycket jag än tycker om alla jag spelat med, och spelar med, så är det en bransch där det hela tiden handlar om att gå framåt. Stannar utveckligen upp så behöver man se på hur man kan göra något åt det. Först så kollar man såklart på vad vi kan göra som lag, vilket vi såklart hade gjort, men när alla "lagorienterade" lösningar är gjorda så finns det tyvärr inget annat än att se över ett spelarbyte.
De kanske inte trodde att det var just flusha, eftersom känslan kanske varit från start att jag och flusha har våra platser och vi kommer inte rubbas på. Så ur det perspektivet så kanske det var bra för gruppen i sin helhet att det var en utav mig och flusha som gjorde plats för en ny.
För mig personligen så var det ingen större chock, flusha hade lyft tanken för mig kanske ett halvår tidigare eller så och då bad jag honom verkligen tänka över det, prova allt innan han tar ett final decision på det. Det är trots allt en otroligt stor karriär och del av sitt liv han lämnar bakom sig med ett sånt beslut.
Som lag och grupp var vi nog redo för en förändring och behövde en förändring i form av något slags nytagg.
Hur påverkade detta dig personligen? Ni har ändå spelat tillsammans majoriteten av era karriärer?
Givetvis så kändes det tråkigt och lite sorgset, bortsett från de kortare pauser vi varit ifrån varandra så är det ändå en person man dag ut och dag in pratat med över teamspeak när man "stämplat" in till jobbet. Men den här gången blev det ju lite annorlunda då vi båda är ägare och grundare av Eyeballers så jag visste ju också att vi kommer att ha minst lika mycket med varandra att göra på en daglig basis trots att vi inte kommer att spela ihop. Så det hjälpte kanske lite för mig personligen.
Sen kom HEAP in. Fanns det andra spelare ni kollade på och hur bestämde ni er för HEAP?
HEAP var det självklara valet för mig, det är en spelare jag tittat på länge. Redan under det sista bytet jag hade att göra med under min tid i Fnatic men också tidigare under Eyeballers. Timingen har inte varit rätt tidigare men nu var den verkligen det för båda parter.
Det startade tufft med HEAP där ni föll ner till rank 107 på världsrankingen. Varför startade det så tufft?
Jag tror det starta så tufft lite av samma anledning som det kanske gick väldigt tufft för oss i Fnatic på slutet. Att ersätta en spelare som flusha är inget man gör i en handvändning. Stats och ratingmässigt kanske han inte alltid ligger i toppen men han gör så otroligt mycket för laget på servern som ingen egentligen ser, hör eller tänker på. Han distraherar motstånd med granater och ljud, han läser av rotationer och fakear, han kan frilansa i princip vilken granat du vill ha i spelet under en runda, saker som helt enkelt är otroligt skönt att ha i ett lag utan att du tänker på det.
Jag visste ju att det skulle bli en omställningsperiod lite. Jag var ganska förinställd på det, samtidigt som jag kanske såklart hoppades på att nytagget av att få in en hungrig HEAP i perioden vi var kunde leda till en honeymoon period som bara skulle få saker att klicka.
Mitt i allt detta kom CS2 ut. Hur har det påverkat både dig och Eyeballers?
CS2 har varit otroligt positivt för både mig personligen men också Eyeballers. Man har ju vetat otroligt länge att det kommer att komma och jag tror enda sedan jag fick höra bakom kulisserna att det ska komma så har min motivation för CS:GO varit lite "trött". Jag var verkligen taggad på lite utav en nystart när jag fick höra om CS2 och har försökt förmedla det till hela laget under en period, vilken möjlighet det faktiskt är. Nu är det såklart inte lika stor skillnad och omställning som 1.6 till CS:GO, men det är ändå en sån omställning som kan skapa och bygga karriärer, precis som det gjorde för mig och flusha i övergången till CS:GO.
Allt mitt tjat om detta känns verkligen som grabbarna tagit till sig och verkligen tar vara på och vill ta vara på chansen och möjligheten som CS2 kommer med, så det är super kul skulle jag säga!
Ni började klättra igen här. Vad gjorde ni för förändringar som gjorde att ni började spela bättre?
Vi har egentligen under en väldigt lång tid satsat väldigt mycket på att bygga en stabil, trygg och skön miljö för spelarna. Det är unga spelare som är hungriga men de behöver ha rätt miljö och förutsättningar för att utvecklas och gå framåt. Så det är nog mest miljön som vi arbetat med under en längre period som börjat ge utdelning och därav också gjort det bättre och lättare för oss som lag att "klicka" på servern.
Sen är det såklart en massa ingame-bitar som jobbats på, positioner som bytts runt, roller som prövats att switchas, allt för att vi egentligen ska ha rätt person på rätt position för att ge oss de bästa förutsättningarna som vi kan.
Sen kom Svenska Cupen. Hur mycket betydde det faktiskt att vinna turneringen?
Det betydde såklart otroligt mycket, dels så var det väldigt fint på ett personligt plan att få lyfta en pokal igen, framförallt framför svensk publik. Men också för att det var det huvudsakliga målet jag och flusha hade när vi grundande Eyeballers för 1,5 år sen. Vi ville ta fram ett nytt lag som de svenska fansen förtjänar och känner är värdiga att ställa sig bakom och i hela den processen. I det slitet så var verkligen Svenska Cupen ett så otroligt viktigt delmål.
Sen såklart att mina unga hungriga grabbar i laget faktiskt får känna smaken av sin första (av förhoppningsvis många) ljuva segrar känns också sjukt belönande. En sån seger är varför man vill spela i Eyeballers så jag är sjukt stolt att få vara en del av killarnas resa och vara där på startskottet.
Gjorde ni speciella förberedelser för just denna turnering så att ni faktiskt kunde säga att ni är bäst i Sverige?
Jobbet började egentligen när vi tog in HEAP, då satte vi oss som grupp och kritade ner lite mål som grupp och vad vi vill åstadkomma ihop. Där var Svenska Cupen det första som vi alla lyfte, så vi har egentligen haft det i skallen som motivation enda sen HEAP klev in med oss första gången. Sen inför turneringen så drog vi såklart upp tempot lite extra, spelade lite mer, la ner de där extra timmarna och bootcampade i en vecka för att verkligen få det sista på plats och gå in redo i turneringen.
Något som måste varit surt måste ju vara ett ni bara var en placering från direktinbjudan till stängda RMR-kvalet. Känns det tufft?
Det var såklart otroligt surt, speciellt eftersom vi valde att köra en Cash Cup i sista minuten för vi visste att det skulle bli rätt tight. Vi föll tyvärr på målsnöret och förlorade finalen med 2-1 vilket kostade oss dem där extra poängen som hade gjort att vi fick en invite. Men samtidigt är jag stolt över hur vi som grupp hanterade det då vi alla vart väldigt sjuka efter Svenska Cupen och ingen var kanske egentligen jättesugen på att spela CS överhuvudtaget men vi krigade oss igenom det som lag och grupp och kom ändå till finalen i Cash Cup och gav oss åtminstone förutsättningen till att eventuellt få en invite.
I det stora hela, såklart det är jäkligt surt men det är inget varken jag eller grabbarna hänger läpp över, vi vill bevisa att vi förtjänar att vara där och det behöver vi göra den här gången genom att kriga oss igenom open först, som så många andra.
Detta kunde ju kanske ha ändrats om ni spelat lite mindre Inferno Online-turneringar. Är detta något som ni kommer att ändra på för 2024? Prispengar betyder ju mycket för Valve.
Vi kommer att fortsätta precis som vi har gjort nu med laget att väga av vilka turneringar vi känner att vi borde delta i, vad det ger oss, för och nackdelar helt enkelt. Jag skulle säga även med facit i hand att jag inte ångrar att vi tackat nej till de Inferno Online-turneringar som vi inte har spelat i år, även om det potentiellt nu då har kostat oss en plats i stängda kvalet till Majorn.
Jag tycker också att svenska scenen är på ett så otroligt uppsving just nu, det börjar verkligen bubbla och hype börjar byggas upp kring matchups. Jag tycker också att det är lätt att den känslan försvinner om vi skulle möta Godsent, Metizport och Alliance till exempel var och varannan helg på Inferno Online men det är såklart en annan diskussion.
När ni drog igång med Eyeballers hoppades nog många att ni skulle klättra snabbare än vad ni har gjort. Plats 37 är er högsta placering på världsrankingen. Trodde ni själva att ni skulle vara ett starkare lag snabbare än vad ni har blivit?
Givetvis så trodde nog både jag och flusha att vi efter iallafall tolv månader skulle ha brutit oss in åtminstone en gång på top 30 och klättrat snabbare generellt. Men det är en jäkla grind och det visste vi någonstans när vi drog igång projektet.
Det har också varit en väldig mental resa för mig personligen att göra den här grinden som jag är mitt uppe i nu. Att "starta om" karriären på något sätt och försöka vara 18 igen. Men jag kan heller inte säga att jag är besviken i det stora hela, jag har fått se talangerna vi spelat med växa otroligt mycket under tiden. Det är en tuff scen och det kan vara sjukt små marginaler som avgör. Många gånger har vi hamnat på fel ände av dem tyvärr, men vi är såklart långt ifrån nöjda också.
Och för 2024. Hur ser målen ut?
Målet är egentligen precis som tidigare, när jag grundade Eyeballers och som det varit under tiden hittills, vi vill verkligen ta oss in i en större turnering (Helst RMR och ha en chans på majorn, peppar peppar) men också en ESL Challenger turnering, helst i Jönköping.
Och sen går det såklart hand i hand med det större övergripande målet, att bygga ett lag och en organisation som är värdiga de svenska fansen, de har länge förtjänat ett lag som dem kan stå bakom och älska att vinna och förlora med, genom vått och torrt.
HLTV kör sina bold predictions i sin topp 20-lista. Så jag vill fråga dig samma grej för att avsluta. Vilka svenska spelare kommer du hålla ett extra öga på under året?
Får jag inte nämna någon ur mitt eget lag så måste jag nog vara lite tråkig här och egentligen säga de uppenbara: nilo är såklart superintressant och det blir spännande att se vad han gör och åstadkommer när han gått klart skolan. avid har såklart också en väldigt ljus framtid om han fortsätter på det spåret han är på.
Ska man droppa någon mer otippad så skulle jag nog säga att jag är intresserad av att se hur det går för pupcake i år när han verkar ha hittat ett stabilt lag omkring sig, det är en spelare jag tycker verkar ha rätt mindset och en spelstil överlag som kan gynna väldigt många lag att ha!